Klart man ska ha jobb!

Hur har det gått då? Om jag ska vara ärlig - inte alls. När jag idag den 21 september skriver detta inlägg, så är jag fortfarande arbetssökande. Är i princip ute dagligen, presenterar mig för diverse arbetsgivare och delar med mig av mitt cv. Dock helt utan resultat. Eller nej, nu ljög jag. I slutet på förra veckan valde jag att göra en uppföljning på ett jobb jag sökt tidigare. Det hela slutade med att jag blev erbjuden att komma in och provjobba i slutet på månaden. Vilket alltid är något!

Men förutom det, så står det stilla. Känns som att jag springer in- och ut på Arbetsförmedlingen var och varannan dag. Men förhoppningsvis så kommer jag att få hjälp med att få in en fot på en praktikplats lagom till hösten. Antagligen på någon närliggande förskola eller dagis. Har idag kommit till det skedet av min jobbjakt, att jag nästan desperat tar vad som helst. Även om jag mer än gärna skulle jobba på en förskola/dagis. Speciellt med tanke på att jag faktiskt har gått på Barn- och fritidsprogrammet.

Har nu varit arbetssökande i en månad. Låter kanske inte som en jättelång tid för vissa, men för mig börjar det alltmer likna en marddröm. När jag först kom ut på arbetsmarknaden igen, så tyckte jag att det skulle bli en rolig utmaning. Jag visste att det skulle bli tufft, men mitt sikte var samtidigt inställt på att försöka göra arbetslösheten så kortvaig som möjlig. Det blev inte riktigt så.

Min blogg har blivit nämnd på diverse hemsidor, tagits upp i radio och feedbacken har varit oerhört bra. Nu har jag aldrig trott att bloggen till 110% ska sköta allt arbete åt mig, men jag trodde samtidigt att det skulle öppna i alla fall en eller två dörrar.

Sedan dag ett har jag aktivt sökt jobb. Finns nog inte ett ställe i Jönköping som sluppit undan mitt cv. Dock är arbetsmarknaden tuff och jag är definitivt inte ensam om att söka jobb, men man kan för det tycka att det borde finnas någonting. Fast, det kanske är såhär det ser ut i dagens läge. Dom lediga jobben är som bortblåsta och ska man lyckas få in en fot någonstans, gäller det att ha kontakter eller helt enkelt vara "rätt man på rätt plats".

Nå ja. Nu ska vi inte hänga läpp alltför mycket. Men det är alltid skönt att ventilera sig lite!

Ansökte för några veckor sedan om en tjänst som cafébiträde på Espresso House här i Jönköping. Idag ramlade det in en mail ifrån just dom, som bad mig fylla i lite frågor samt personuppgifter. Vi får väl se vart det kan leda!

Klicka HÄR och följ sedan tävlingsinstruktionerna på hemsidan. Lycka till!

Länk till intervjun dyker upp senare idag när SR lagt upp den på deras hemsida. Håll ut!

I första början var det tänkt att vi skulle genomföra intervjun utomhus. Men tji fick vi. Snön föll och det blev tyvärr alldeles för kallt, vilket gjorde att vi valde att sätta oss inne på Arbetsförmedlingen istället. Det blev en hel nyfikna blickar ifrån alla håll och kanter, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Fast det hela gick dock sammanfattningsvis väldigt bra. Är nu oerhört spänd och förväntansfull på resultatet. Och självklart, så hoppas jag nu att den här intervjun kan ge någonting.

För det första, så vill jag klargöra att jag självklart är både oerhört glad och tacksam att folk hör av sig. För det andra, så är det väldigt kul och smickrande att folk genom bloggen faktiskt får upp ögonen för mig och ger mig positiv feedback på det jag gör.

Hur som helst, så valde jag i alla fall att tacka nej. För er som följer bloggen, vet ni att jag precis kommer ifrån ett provisionsbaserat jobb (telefonförsäljning). Jag känner personligen att jag inte klarar av ett sådant jobb. Vill kunna känna någon typ av säkerhet (dvs att man garanterat får ut något varje månad som t ex via en timlön), utan att behöva känna att varje dag är en evig kamp för pengarna. Presterar man inte, tjänar man inget. Låter kanske lite bortskämt att säga så, när ett jobb väl dyker upp, men jag vet samtidigt vad jag går för och vad som är mina starka- och mindre starka sidor.

Sen visst, jag tycker om bemöta människor och mitt cv är innehåller en del försäljningsjobb. Så självklart tycker jag om att jobba som försäljare. Men jag är samtidigt inte rätt person för att genomföra t ex dörrknackning eller att arrangera homepartyn och på så vis sälja produkter. Man passar inte till allt.

Dock, ifall det finns någon annan där ute som känner sig träffad och som helt enkelt är ute efter ett jobb, tveka inte på att höra av er till mig. Företaget söker kontinuerligt nytt folk och jag hjälper er gärna med att komma i kontakt med rätt person. Släng iväg ett mail till mig så lovar jag att

Spännande. Jag ska dit och prata med dom imorgon förmiddag. Återkommer efter det med lite ytterliggare information!

Webbartikel igår, radiointervju nästa vecka. Det går framåt. Ett jobb på det här så!

Läs hela artikeln genom att klicka HÄR!

Ni kan nu följa mig och min blogg via Facebook. Allt ni behöver göra är att klicka HÄR och sedan enkelt klicka på "gilla"-knappen inne på sidan. Därefter får ni alla mina senaste inlägg, nyheter och mycket annat - samlat på ett ställe. Brukar du besöka min blogg, är du ett troget fan eller vill du helt enkelt bara stötta mig? Tveka då inte att klicka.

Det är nu klart. Har under veckan fört enligt mig topphemliga samtal med Sveriges Radio. Min blogg är det ämne som logiskt nog har legat på diskussionsbordet när vi har pratat. Allting började dock i tisdags. Vid 10-snåret ramlade det in ett mail i min inkorg.

Som pricken över i:et och som samtalets explosion, valde jag att avslöja att jag inom kort ska medverka i radio. Jag fick en hel del beröm och hon erkände att hon faktiskt blev imponerad över min vilja och drivkraft. Hon trodde inte att jag skulle vara arbetslös speciellt länge till och det tror självklart inte jag heller. Med huvudet högt lämnade jag stolt Arbetsförmedlingens lokaler och tackade för mig. Jag skulle bli kallad till ett uppföljningsmöte i slutet på maj, men jag hoppas somsagt på att allting har löst sig innan dess.

Låt mig gissa. Allt ni hängde med på var att jag skulle vara med i radio. Resten blev mest ett stort hagel av "bla bla bla". Nå ja. Jag kan i alla fall avslöja att det nu är klart och officiellt att jag ska delta i radio. Men mer om det i nästa inlägg (som förövrigt läggs upp om drygt 2 minuter, men ni hinner hämta popcorn!)

- Det beror helt och hållet på vad man söker för typ av jobb. Mitt första riktiga jobb var på McDonald's som 18-åring. För att ta dom som ett exempel, så vet jag att dom mer än gärna anställer skolungdomar. Du får ifrån 16-års ålder ingå avtal om anställning och själv bestämma över din arbetsinkomst. Så, det finns egentligen ingenting som säger att du inte som omyndig kan gå ut och söka jobb. Ifall du söker ett jobb på sidan om skolan, så kan jag rekommendera att du hör dig för på t ex en närliggande matbutik eller café. Där behövs det mer än ofta extrapersonal eller liknande.

- Innan du börjar jobba rekommenderar jag starkt att du, tillsammans med arbetsgivaren, skriver ett så kallat anställningsbevis. Detta ska innehålla allt det ni kommit överens om. Bland det första du ska göra innan du börjar ett jobb är att kolla om arbetsplatsen har ett kollektivavtal. Ett kollektivavtal är en överenskommelse mellan fackens och arbetsgivarnas huvudorganisationer. Ett kollektivavtal reglerar vilka arbetsvillkor som ska gälla och omfattar alla personer som jobbar på arbetsplatsen. Reglerna gäller bland annat lön, övertidsersättningar och försäkringar. Systemet med kollektivavtal ger trygghet och stabilitet både åt arbetsgivare och anställda. Man vet vilka villkor som gäller och hur löneutvecklingen kommer att se ut.

- Mitt tips är att du kontaktar Arbetsförmedlingen. Bäst är om du går in dit personligen och tar kontakt med en handläggare, så hjälper dom dig med allt det nödvändiga. Hos Arbetsförmedlingen får du sedan hjälp att komma tillbaka in i arbetslivet, eller om du för första gången söker jobb, hjälp att komma igång, helt enkelt. Via Arbetsförmedlingen kan du få hjälp med att skriva ett cv och personligt brev, samt hjälp med att få ekonomiskt stöd via t ex Försäkringskassan. Dessutom kommer du att få ta del av jobbcoacher, kurser, möten och mycket annat lärorikt. Så, om du blir arbetslös och därmed arbetssökande, deppa inte - ta tag i det direkt!

Förutom allt detta, så får jag även en hel del publicitet och uppmärksamhet av folk både här och där. Det känns skönt att folk tror på mig och stöttar mig till 110% i det här. Bloggen ger mig faktiskt oerhört mycket och jag hoppas att det även når ut en hel del kunskap till er som läser.

Nu ser vi till att fixa det där jobbet, eller vad säger ni?

Arbetsförmedlingen värnar inte om miljön. Dumma papper! Nå ja, ifyllas ska dom göras hur som helst, så det är väl bara att man greppar pennan och kluddar på. En nackdel är väl att en bit av pappersbunten ska skickas till Sundsvall. Arbetsförmedlingen vill ha arbetsgivarintyg ifrån mina arbetsgivare de senaste 12 månaderna, vilket innefattar sommarjobbet jag hade i Sundsvall förra året. Fast å andra sidan är det väl bara att bita i det sura äpplet och köra på!

Jag hoppas i alla fall att ni fortsatt håller tummarna för mig, så ska jag se till att ro mina små projekt i land!

Vill förövrigt tacka för alla frågor och funderingar som strömmar in. Kommer att besvara dom så fort jag får tid.

Det har varit mycket prat om motivation och pepp till att söka jobb. Har bett er att söka och hugga på allt mellan A och Ö. Hålla alla dörrar. Vara drivna. Bla bla. Men hur ska man egentligen söka? Hur går det egentligen till när man lämnar in sitt cv? Det är nu frågor som jag faktiskt tänker ta tag i en gång för alla.

Vi kan säga att jag rent hypotetiskt söker jobb face-to-face på Uffes Kaviarbutik. För att underlätta i mitt exempel, så kommer jag att utgå ifrån hur det brukar vara vanligtvis när man söker. Undantag kan alltså förekomma.

Jag: Hej! Joakim heter jag. Jag söker den som är personalansvarig här.

Anställd: Hej! Det är Ulf du söker och han är på kontoret, jag ska hämta honom.

Jag: Vad bra, tack så mycket!

Jag: Hej! Joakim Forsberg heter jag.

Ansvarig: Hej hej! Du hade sökt efter mig hörde jag?

Jag: Ja, precis. Det är nämligen som så att jag ser mig om efter nytt jobb och tänkte därför kolla ifall ni möjligtvis är i behov av någon ny personal?

Ansvarig: Jaså, vad trevligt! Nja, för tillfället så är vi faktiskt inte ute efter någon ny personal. Vi har rätt nyligen anställt lite folk, så just nu har vi inte några lediga platser.

Jag: Okej okej, nej det kan jag förstå. Vet du när ni möjligtvis kan tänka er att ta in mer folk?

Ansvarig: Ja, det brukar vanligtvis bli framåt jul och nyår (som ett exempel) som vi behöver lite extra personal.

Jag: Jaha okej, men det är ju toppen! Då kanske jag kan ta och återkomma då?

Ansvarig: Ja, det kan du absolut göra!

Jag: Toppen! Jag har förövrigt med mig mitt cv här, som jag tänkte att du kanske ville kolla på?

Ansvarig: Självklart, det kan jag ta och titta igenom!

Jag: Jättebra! Då får jag ta och tacka så mycket för mig och jag hoppas att vi hörs en annan gång!

Sammanfattning: Precis som jag nämner ovan, så kan det självklart förekomma undantag. Ibland är personen du söker inte där, eller så är den inte alls intresserad av att prata med dig. Det beror helt på. Oftast är dom välbemötande och ju mer trevlig du är, desto trevligare är dom tillbaka. Sen som ni kanske märkte, så var jag rätt "på". Istället för att direkt tacka för mig, så valde jag att omvända det hela och fortsätta fråga saker. Det visar både intresse och engagemang.

Huvudsaken, enligt mig, är att vid själva mötet, inte lägga alltför stor vikt på cv:t. Stå in och vifta med det så fort du träffar den ansvarige. Lägg energi på nuet och försök föra ett så pass positivt och bra samtal som möjligt med den person du pratar. I slutet av samtalet, kan du väldigt naturligt erbjuda cv:t.

Och du, om personen säger "ja, vi söker faktiskt personal just nu" - kör, bara kör! Fick det svaret för några dagar sedan och blev rätt chockad, men då gällde det att bara ställa om. Fråga vad dom söker för tjänst, om det är deltid/heltid/extra, hur många som har sökt osv. Var förbered på att den ansvarige vid detta skede kommer att ställa en hel del motfrågor, som t ex "har du någon kassavana?". Sälj dig själv. Men gör det ärligt och rakt!

Ni kan det här! Det gäller bara att tro på sig själv, vara positiv och ge järnet till 110%. Jobbet ska bli ditt.

- Någon speciell taktik finns inte och har nog aldrig heller funnits. Hjälpmedelmässigt, så vill jag givetvis ge en hel del cred till Arbetsförmedlingen (även om jag precis skrivit in mig där). När jag söker jobb så går jag inte efter någon direkt mall, utan jag går på hur jag har gjort sedan tidigare och har även fått en hel del tips och tricks av både kompisar och jobbcoacher igenom åren.

- Än så länge så är jag relativt ny och färsk på arbetsmarknaden. Har hunnit söka en hel del jobb sedan jag blev arbetslös. Min första prio sedan dag ett, har alltid varit att ha en stabil och stark grund. Just därför har jag lagt ner oerhört mycket tid på både cv och personligt brev. Har för tillfället två jobb som är mer aktuella än några andra, men än så länge är jag fortfarande arbetssökande.

Bloggen har inte ännu hjälpt mig på något sätt. Dock ser jag bloggen som ett oerhört motiverande tidsfördriv på sidan om min jobbjakt. Genom att få skriva av mig och dela med mig av mina tankar och funderingar, skapar jag en större bubbla att tänka inom. Jag skriver till folk, folk skriver till mig. Det blir en bra ventilation. Som vi alla vet, så är jag definitivt inte ensam på arbetsmarknaden, så tillsammans kan man skapa ett större nätverk att kommunicera inom. Kan dock tillägga att bloggen börjar bli allt mer känd, i alla fall lokalt vad jag märkt. Så det är absolut positivt!

- Min framtid är ännu skriven i stjärnorna. Jag gillar inte att rusa i förväg, utan försöker att leva i nuet så gott som möjligt. Dock har man alltid en dröm om vad man vill jobba med. I alla fall en hyfsad sådan. För några år sedan, var jag helt insnöad på att bli idrottslärare. Älskar idrott och människor. Att få arbeta med dom båda samtidigt, vore ett enormt plus. På senare år, har jag dock fått en lite bredare bild vad det gäller jobb och utbildning. En del av mig vill bli journalist. En annan del av mig vill bli psykolog. Dom båda har rätt långa utbildningar, fram för allt den sistnämnda. Vad som händer och sker återstår att se, men för tillfället är det enbart jobb och självklart en bra lön som lockar.

- Barn- och fritidsprogrammet är en oerhört bra linje. Det vill jag verkligen klargöra. Inte nog med att man lär sig mycket, så är det väldigt brett och täcker upp en hel del intressanta ämnen (tycker i alla fall jag). Efter gymnasiet, så kan man oftast få in en fot som t ex personlig assistent eller förskolelärare. Ibland krävs det en vidareutbildning, ibland inte. Min utbildning har en stark grund, speciellt för min egen del då jag läst med inriktning på ledarskap. Många av dagens jobb kräver att man kan visa ledaregenskaper samt jobba självständigt, vilket jag tack vare gymnasiet har lärt mig. 

- Med tanke på min ovannämnda utbildning, så vore ett jobb med människor självklart toppen. Om det så handlar om ett jobb på dagis/förskola, eller någonting liknande, så skulle det absolut vara intressant. Men jag är dock alltid öppen för förslag. Tycker inte om att stänga dörren, så att säga, utan jag testar gärna någonting nytt. Inom de flesta jobb så lär man sig med tiden, så det ska inte vara någon konstighet. Ifall jag konkret ska slänga fram ett "drömjobb" för tillfället, så skulle jag hemskt gärna jobba i någon typ av butik. Om det så handlar om sport, kläder eller någonting annat. Men somsagt, är öppen för förslag och villig att lära mig!

Som jag har nämnt i tidigare inlägg, så ska man se jobbjakten som någonting roligt. Någonting spännande. Det är ingen höjdare att vara arbetssökande, det kan jag hålla med om. Men vilken stor marknad som finns tillgänglig. Jisses! I princip kan du bara "vraka och välja".

Men åter till själva skam-delen. Jag kan förstå att många känner en stor skam när dom går in t ex på en butik. Personalen i kassan kan på flera meters avstånd lukta sig till ett cv. Dom är van. Men nu ska man alltså gå in där och "snika" åt sig ett jobb. Det känns lite så. Man ska absolut inte tänka så, men det blir lätt så per automatik. Men samtidigt, vad finns det att förlora? Du är inte den enda som varit där och lämnat in sitt cv.

Folk i butiker och chefer i allmänhet, vet att folk står arbetslösa. Det är ingen direkt nyhet. Problemet kan vara att dom däremot är mätta. Mätta på cvn och ansökningsbrev. Då gäller det för dig att locka dom. Göra dom sugna på mer. Göra dom hungriga igen. Om du bara tror på dig själv, så är faktiskt ingenting omöjligt.

Det gäller dock att ha i åtanke, att man inte kan lyckas jämt. Men att försöka skadar inte. Hellre försöka och vinna, än att rulla tummarna hemmavid och förlora. Det är egentligen bara du som själv kan se till ifall du får dig ett jobb eller inte. Återigen så kommer inget jobb att ramla ner i din brevlåda. Hitta det! Fånga det!

En läsare hörde av sig och skrev såhär gällande mitt cv:

För att se cv:t i sin fulla skala, klicka på "go to fullscreen"-ikonen längst ner i det högra hörnet.

Tanken med bloggen, var att nå ut till en mycket bredare publik än så. Sen visst, många broar små. Problemet är att jag inte känner speciellt många i Jönköping. Det hela gör det väldigt svårt att nå ut till folk just i Jönköpingsområdet. Bloggen jag inspireras av (gegrabbenettjobb.blogg.se) fick rätt snabbt hjälp av b la Dagbladet (dagstidning i Sundsvall), SR (Sveriges Radio) osv. På så vis når man ut till folk. Nu hade jag dock inte förväntat mig att ett enormt pressuppbåd skulle köa utanför min dörr. Men lite hjälp på vägen, skulle underlätta så enormt mycket.

Vill dock klargöra, att jag är oerhört tacksam för alla som länkar och hänvisar hit. Det är verkligen guldvärt. Som jag har skrivit, så får förhoppningsvis rätt person med tiden, upp ögonen även för min blogg. Att jag dessutom har mitt cv uppladdad hoppas jag kan underlätta en hel del. Men återigen, ett jobb kommer aldrig ramla ner i brevlådan en vacker dag. Man får jobba för att komma någonvart här i livet!

Det hände förövrigt en rätt intressant sak igår. Tog en dusch igår förmiddags. När jag en stund senare var färdig, hade jag fått två missade samtal på telefonen. Båda ifrån dolt nummer. Hade ett jobb ringt? Fick inte något mer samtal efter det och har inte hört någonting idag heller. Sitter och grämer mig över att jag kanske gått miste om ett jobb. Fast å andra sidan, om en person vill kalla mig till intervju eller anställa mig, borde dom väl försöka få tag på mig. Dock finns chansen att dom gav mig två samtal, vid uteblivet svar hoppade dom vidare till nästa.

Hoppas i alla fall att dom ringer igen, eller att någon annan hör av sig inom kort.

Till veckan smäller det. Förhoppningsvis! Som jag skrivit och berättat tidigare, så fick jag en oerhört bra feeling ifrån två s k "cvinlämningar". Nu sitter jag och håller tummarna för fulla muggar. Det här bara måste gå vägen! Hur det än blir, så kommer jag i alla fall att fortsätta min jobbjakt från och med imorgon. Som arbetssökande gäller det att inte ligga i lä, utan man måste ut "på fältet" och ge järnet! Dessutom så bör man ha en hel del tur, men hur det är med den biten, det återstår att se.