Har nu varit arbetssökande i en månad. Låter kanske inte som en jättelång tid för vissa, men för mig börjar det alltmer likna en marddröm. När jag först kom ut på arbetsmarknaden igen, så tyckte jag att det skulle bli en rolig utmaning. Jag visste att det skulle bli tufft, men mitt sikte var samtidigt inställt på att försöka göra arbetslösheten så kortvaig som möjlig. Det blev inte riktigt så.

Min blogg har blivit nämnd på diverse hemsidor, tagits upp i radio och feedbacken har varit oerhört bra. Nu har jag aldrig trott att bloggen till 110% ska sköta allt arbete åt mig, men jag trodde samtidigt att det skulle öppna i alla fall en eller två dörrar.

Sedan dag ett har jag aktivt sökt jobb. Finns nog inte ett ställe i Jönköping som sluppit undan mitt cv. Dock är arbetsmarknaden tuff och jag är definitivt inte ensam om att söka jobb, men man kan för det tycka att det borde finnas någonting. Fast, det kanske är såhär det ser ut i dagens läge. Dom lediga jobben är som bortblåsta och ska man lyckas få in en fot någonstans, gäller det att ha kontakter eller helt enkelt vara "rätt man på rätt plats".

Nå ja. Nu ska vi inte hänga läpp alltför mycket. Men det är alltid skönt att ventilera sig lite!