När jag kom ner till Jönköping i höstas och precis slutat på caféet, valde jag att gå runt exakt Överallt och söka jobb. Väl inne i en butik, fick jag gå in och prata på ett kontor med en personalansvarige. Vi slog oss ner och jag förklarade lite kortfattad om min situation. Efter att vi pratat ett tag, berättade han att han utan tvekan skulle anställt mig om han hade kunnat.

Jag var den trevligaste jobbsökaren han träffat hitills, men eftersom att han drev butiken tillsammans med sin familj, så fanns det dessvärre ingen möjlighet att ta in någon annan. Innan jag tackade för mig själv, så kollade han på mig och sa "men du, som tack för ditt besvär, ge mig ditt cv så kan jag skicka runt det till lite folk jag känner".

Om han sen gjorde det eller inte, det får jag nog aldrig veta. Men förstår ni principen? Jag fick inget jobb där, men tack vare min entusiasm och driv, fick jag honom att vilja dela med sig av mitt cv till andra. Många bäckar små, som man brukar säga! Så tänk på det, alla känner alltid någon.